Kvicksilvret i de nya lågenergilamporna måste vi ta hand om. Bara för att det är besvärligt, kan man inte strunta i det.
I dag har vi i arbetsutskottet behandlat kommunens yttrande över KSRR:S förslag till avfallsplan m.m.
Jag har ju sedan 2003 plågat olika politiska företrädare med interpellationer och förslag om en bättre information och ett enklare förfaringsätt av uttjänta elprodukter.
Bakgrunden är den att bara knappt en tredjedel av de 60 miljoner glödlampor som säljs, samlas in som farligt avfall. De flesta hamnar förmodligen i soporna trots att det är förbjudet att lägga dem där. Jag tror att det beror på okunskap och på att man kanske måste åka iväg till återvinningscentralerna med dem.
Mitt förslag har varit att, liksom sker med batterier, ha en box vid miljöstationerna, som ju de flesta besöker. Ett annat sätt är att lämna dem i affären i samarbete med ägarna. Det finns säkert flera sätt. Idag fick jag i alla fall med mitt förslag i kommunens yttrande till avfallsplan och det är ju ett myrsteg i rätt riktning. Nu hoppas jag det blir tydligt skrivet och att det efter kommunfullmäktige får lite effekt på tillgängligheten och informationen.
Som narkossjuksköterska ser jag ett resultat av mitt arbete direkt. Som förtroendevald kan det ta fem år att få in sin vilja i en plan för framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar