Finns det en anständighetsgräns eller en gräns enligt någon lag för hur kort tid man kan få för att sätta sig in i ett beslut? Inte i Kalmar i alla fall.
På måndag ska kommunstyrelsen fatta beslut om en avsiktsförklaring om medfinansiering för att få med E22 i nästa vägplan. I går fick ledamöterna sina handlingar med posten. Är man besvärlig om man vill ha en diskussion med sina ledamöter i kommunfullmäktige och medlemmar i partiet först? Det där som brukar kallas demokrati.
En kringfart runt Rinkabyholm innebär att kommunen får ta över ansvaret och driftskostnader för den nuvarande vägen och tillkommande kostnader vid en utbyggnad av Rinkabyholm. Detta är ett jätteåtagande för kommunen, men inte en enda liten konsekvensanalys eller ekonomisk beräkning finns med i beslutet.
Det är absolut inte så att tjänstemännen i kommunen missar sådana saker. Det finns helt enkelt ingen tradition eller önskan från den styrande vänstermajoriteten att prislapp ska medfölja.
Samma majoritet har just beslutat om en skattehöjning där pengarna bara försvinner rakt in i mörka hålet, samtidigt som de ger ytterligare besparingskrav till kärnverksamheterna.
Ingen ny insikt har alltså ännu infunnit sig om att man måste veta vad besluten kostar för att få kontroll över utgifterna. Vi har så duktiga tjänstemän, och de skulle utan vidare plocka fram de uppgifter vi vill ha, om det bara efterfrågades. I detta fall kan de endast bli preliminära, men det är ju självklart med så lång planering. Men det är majoriteten som bestämmer. Det kallas också demokrati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar