I morgon firar vi murens fall och demokratins seger över kommunismen i våra grannländer.
Vilken diplomatisk dramatik det var i Europa, innan det stod klart att Kohl även efter en förening, ville att ett enat stortyskland skulle verka inom EG:s ramar. Ett EG som därefter blev en union genom Amsterdamfördraget som var ett första steg mot den utveckling vi fått med Lissabonfördraget. Både för Tyskland och EU:s länder har det fått stora ekonomiska konsekvenser, vilket visar att EU i första hand är en fredsunion.
I morgon minns vi samtidigt kristallnatten som inledde den fasansfulla utrensningen av judar. Judar,kommunister, zigenare och homosexuella drevs ur sina hem, eller dödades direkt utan att någon polis eller annan myndighet grep in för att skydda dem. Jag förundras av hur vi människor säkert kan anpassa oss till vilka overkliga situationer som helst.
Därför ska vi vara väldigt vaksamma och inte ta de små stegen på det sluttande planet. Risken finns att vägen utför är lättare, än det är att vända och gå uppåt mot strömmen.
Vi håller minnet levande för att förtrycket inte ska få övertaget.
Vi minns samtidigt det hoppfulla i att förtryckarstater också fallit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar