För ett tag sedan var jag helt lycklig över att få följa på TV när Egypten befriades, och människor vågade tala öppet på allmän plats. Nu känns det helt abnormt att på TV se på all förödelse i Japan och alla kämpande människor i Libyen samtidigt som vi sitter och fikar i en trygg bostad. Jag trodde att den tsunami som drabbade Thailand var den värsta som kunde hända. Vilka mäktiga krafter när vågen går igenom höga skyddsvallar och allt skvalpar med som kulisser och leksaksbilar . Men man måste ju ändå imponeras av att så många byggnader stod emot en så kraftig jordbävning.
Men tsunamin lät inte mycket vara helt. Risken för haveri i ett par reaktorer beror tydligen inte på jordbävningen utan på att tsunamin slagit ut kylsystemen.
Vi har ju även i Kalmar varit delaktiga i den största beredskapsövningen någonsin där scenariet är en brand i en reaktor i Oskarshamn. Mycket lärorikt och absolut nödvändigt.
Det blir nu ytterligare rapporter från verkligheten att lägga till övningen och det är bra att det nu inte finns ett tankeförbud när det gäller den tekniska utvecklingen, så man också kan dra nytta av de erfarenheter påfrestningarna i Japan innebär.
Några som också borde öva ibland är FN som alltid är lika handlingsförlamat när det händer något. I medieskuggan av katastrofen i Japan håller Gaddafi på att ta tillbaka de fästen som oppositionen intagit . Både Arabförbundet och EU väntar nu bara på att FN ska ta de nödvändiga besluten. Risken är stor att människoliv spills varje dag för ingenting, när målet är frihet från förtryck och diktatur.
Det brådskar och jag hoppas att inte världssamfundet vänder dessa människor ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar