tisdag, april 08, 2008

Bättre sent än aldrig?

Har tillbringat tre härliga skiddagar i Åre i samband med en födelsedagsuppvaktning.


För att komma dit måste man välja mellan tre nästan lika jobbiga transportsätt, men vi valde tåget. Det är skönt med en station mitt i byn, precis som i Kalmar.
Det märkliga är att utvecklingen inom tågvärlden har varit obefintlig här i Sverige.
Det är snarare så att utvecklingen gått bakåt på vissa områden.

En liten skylt med vagnsnumret istället för att sätta jättenummer på sidan av vagnen.
På de allra modernaste tågen har man inte lyckats klämma in väl tilltagna bagagehyllor ens.
Väskorna står nu i en röra och helt utom kontroll där människor ska passera vid av och påstigning.
Inte heller kan man fälla sätena i vilställning, som man ju fortfarande kan i gamla vagnar.
God service och bra bemötande är helt avhängigt vilken personal som råkar arbeta under just min resa. Man kan ha både tur och otur.

När tåget skulle bli en hel timma försenat från Åre, fick vi veta det väldigt sent, och inga besked för alla de som skulle missa sina övriga tågbyten.
Jag fick väldigt bra hjälp med att ändra, och vi tog ett senare tåg, som det fanns en anslutning för.
Tänk om man från järnvägen kunde nyttjat SMS för att meddela oss om förseningen, så hade vi fått en halv dag till i backen. Dessvärre stod man kvar så länge på perrongen i Åre med vårt ”nya” tåg, att vi missade även nästa bokade anslutningståg.

Så ofräsch efter dålig sömn och alla tågbyten med skidpackning och träningsvärk, kom jag till
Kalmar 90 minuter försenad och 60 minuter försenad till kommunstyrelsens sammanträde.
Min ersättare var ju där, men det känns inte bra att missa viktiga redovisningar.

Förseningar kan alltid inträffa, men jag har en känsla av att man inom tågtrafiken räknar med förseningar som ett normalt inslag i resandet. Något som man som resenär måste räkna med.
Dessutom måste trafikansvariga jobba lite mer på framförhållning och information.
Attityden till resenären måste förändras om järnvägen ska ha en framtid i Sverige.
Bättre sent än aldrig duger inte riktigt …

Men målet var resan värd!

Inga kommentarer: