Trots en lång högkonjunktur har många kommuner levt högt över sina tillgångar och bildat olika nätverk och marknadsföringssatsningar. Så även i Kalmar. Dessa satsningar kostar naturligtvis aldrig något när de införs, enligt en kommunalekonomisk logik som jag inte riktigt kan ta till mig( till mångas förtret).
Det kostar att växa, var det vanligaste svaret från kommunstyrelsens ordförande, som ändå blivit lite mera lågmält i takt med att verkligheten uppenbarat sig. Fortfarande växer skatteintäkterna på grund av att bidrag har förvandlats till jobb och arbetsgemenskap. Alla som är friska ska skaffa sig en försörjning. För övriga är kommunen skyldig att ge en bra tillvaro och en trygg ålderdom.
När man då ska spara så sparar man tydligen lättast på de stora ”mjuka” områdena. Men i Nybro tog det stopp och hela samhället kom på fötter i protest. Självklart måste alla sektorer spara, men vi måste börja med det som inte kommunen måste hålla på med.
Det värsta är att utsatta människor blir oroliga över sin framtid, men i spåren följer det som vi läst om. Olika främlingsfientliga partier vet ju precis hur vi ska ordna det här och är ju världsbäst att leta syndabockar. Massprotester på gatorna är deras livsluft. De börjar nu åter rekrytera i skolorna och här har föräldrar ett jätteansvar. Barnen lyssnar vid köksbord och när vuxna träffas och samtalar. Det börjar så oskyldigt, men går inte att stoppa när lavinen sats i rörelse. Varje enskild individ bär ansvar för sina uttalande, om de så bara var menade som ”ett skämt” så som det ofta är.
Därför måste vi förtroendevalda göra prioriteringar som vi kan förklara för människor.
Vi måste naturligtvis också våga diskutera och förändra den egna misslyckade politiken när det gäller flyktingar och andra minoriteter. Upp med problemen i ljuset, men visa även på den framgång och utveckling som Sveriges nybyggare åstadkommit när de bara får chansen.
Vår uppgift är att riva hinder, inte att bygga upp dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar