För flera år sedan skrev jag en motion till fullmäktige med avsikt att öka tillgängligheten i Kalmar .
Resultatet blev ett handlingspolitiskt program och det är jag väldigt glad för. Vi har ju alla glädje av att vägar och byggnader är tillgängliga och det är naturligtvis även tillämning för allergiker, syn och hörselskadade och människor med psykiska funktionshinder.
Vid dagen arbetsutskott fick vi en föredragning om hur arbetet med det handikappolitiska programmet fortskrider, och det var verkligen en utvärdering att glädjas åt.
Härligt att följa en tjänstemän som är så resultatinriktad och förenar kompetens och kreativitet till att faktiskt få saker och ting att hända. Ett levande bevis på att samma sak kan bli uträttad för antingen hel peng eller halv peng i en kommun. Helt överförbart inom många områden, men tyvärr belönas idag glassiga framställningar som kanske bara resulterar i ogenomförbara hyllvärmare, men i värsta fall kostsamma verksamheter som ligger helt utanför kommunens kärnuppgifter.
I en stad som Kalmar tampas vi dessutom med en massa bestämmelser om kulturhistoriska byggnader. Ibland har jag en känsla av att människor hamnar långt ner på prioriteringsstegen, faktiskt långt efter både efter hästar, hundar och byggnader.
Men kom ihåg att vi alla har nytta av detta arbete! Vi får alla använda
de handikappanpassade toaletterna , medan handikapparkeringen endast är till för den som har ett funktionshinder. Men vi kan vilken dag som helst vara helt beroende av att den parkeringen finns! Som sjuksköterska vet jag att livet kan förändras i ett enda slag.
Detta arbete som ofta pågår i det tysta är en verklig kommunal kärnuppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar