Tidigare har det funnits ett klart samband mellan sjukfrånvaron och arbetslösheten: om situationen på arbetsmarknaden varit osäker har sjukfrånvaron minskat och tvärtom.
För inte alltför länge sedan utmärkte Sverige sig som ett land med mycket stora problem med ohälsan. Mellan åren 1998 och 2002 nästan fördubblades sjukdagarna.
Fram till finanskrisen sker på ett par år en minskning av både förtidspension, sjukdagar, arbetslöshet och socialt bistånd samtidigt. Detta trots att redovisningen nu är mera öppen och jämförbar med andra länder. Sen kom den världsomspännande krisen! Arbetslösheten är alldeles för hög, men det finns trots allt arbeten att söka. Det finns t.o.m. företag som nyanställer och det är fantastiskt! Självklart blir biståndsbehoven större när människor mister sina arbeten, och det är nu skyddsnäten ska hålla. Men ohälsotalen har minskat, och det tål att tänka på!
I början på 2000-talet var antalet personer som var sjukskrivna eller förtidspensionerade som allra flest. Men nu slår siffrorna rekord åt andra hållet. Antalet personer som varit sjukskrivna i minst 30 dagar är nu nere i nivåer som vi inte sett sedan 1982.
Ljuspunkter kan man också hitta i den kommunala vardagen.
Har idag tillsammans med mina alliansvänner besökt det nystartade hemrehabteamet i Lindsdal, och det var en rolig avslutning på veckan. Vinsterna för alla är redan betydande och kommer att få spridningseffekter på de som berörs av det nya sättet att arbeta. Det måste vara underbart att som patient och anhörig känna att det alltid finns förbättringsmöjligheter.
Man uttryckte det så fint, att "man ska återerövra sitt hem". Att klara det man kunde innan skadan. Självklart ställer det stora krav på alla inblandade att träna och inte hjälpa till för mycket till, men det ger resultat! Att ställa krav är också att bry sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar