Haft en intensiv vecka som även innehöll en festlig avslutning på min vinterbadssäsong, om man kan kalla det för vinterbad ännu när stränderna i vindstilla lägen börjar fyllas med soltörstande människor. Många arbetsplatser har redan påbörjat semesterperioden och inom akutvården börjar den tiden på året då halva styrkan ska ta hand om, dels den fasta befolkningen, och dessutom turisterna vilket innebär ungefär en fördubbling i akutverksamhet.
På anestesikliniken går ca halva styrkan på semester nu och resten efter fyra veckor, vilket innebär att de om fyra veckor är helt utslitna efter att har täckt upp alla dagar och nätter. Dessutom ska narkossjuksköterskor när som helst på dygnet kallas in att åka med akuttransporter till Linköping med de patienter som är så svårt sjuka att de inte kan opereras eller vårdas här. Det är faktiskt denna ständiga jour jag saknar minst med mitt jobb som narkossjuksköterska.
Att bli inringd på sin lediga tid, oftast mitt i natten, är ingen höjdare, och det kan bara vara på en kvinnodominerad arbetsplats som man bygger upp sin verksamhet på så lojala arbetare. De vet verkligen vad ordet flexibilitet innebär.
Att jobba över när man har en nedsövd patient i sin vård och ingen finns som kan ta över, sker alltför ofta, och barn att hämta eller en kvällskurs kan inte konkurrera med patientsäkerheten. Det ifrågasätter ingen och det utnyttjas verkligen. De har ju ingen annan arbetsgivare att välja.
De får inte heller strejka som t.ex. piloterna. För tusentals resenärer kan strandsättas på flygplatserna, men sjuksköterskor kan aldrig tvinga till sig bättre villkor, vilket också är ganska typiskt för ett kvinnodominerat arbete. De har dessutom aldrig tid eller ork över att prata sig samman till en enad action av något slag, för även om de som kommer tillbaka efter fyra veckors semester är utvilade, möter de en akutverksamhet som gör att semestern efter två dagar är ett minne blott.
Detta tänkte jag på ikväll när jag satte mig för att se kvällens konsert till brudparet.
Jag har älskat mitt arbete varenda dag, och jag måste jobba fler både kvällar och helger som förtroendevald, men det är självvalt. En fredagkväll kan jag nu svara i telefonen och veta att jag inte på ett ögonblick måste kasta mig in till operation för ett akut kejsarsnitt eller andra utryckningar när det kört ihop sig där. Det kan man njuta av när man vet att det inte är en självklarhet.
Jag tror inte kommun och landsting vet att värdesätta personalens lojalitet. De kräver faktiskt så lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar