Jag har ju för Folkpartiets räkning ställt frågan om kommunfullmäktige kunde ha en temakväll för att lära och diskutera skolan och barnens villkor.Varken under den förra mandatperioden eller under denna fick jag riktigt gehör för min önskan.
Istället blev vi inbjudna till tre timmar och en redovisning av barns psykiska hälsa från Folkhälsoinstitutet.
Nu ska vi åter få en hallelujaföreställning om positiv statistik för Kalmar, tänkte jag, som vet att vi aldrig fått en redovisning med anledning av dåliga resultat (jo, de finns).
Jag måste erkänna att jag hade fel.
Nu fick vi en superbra föredragning av Sven Bremberg,docent och barnläkare, och jag vill gratulera de anställda som tidigare under dagen fick lyssna till honom i syfte att förbättra barns hälsa.
Hälsan har en tydlig koppling till hur ungdomar klarar skolan och vi måste göra barnen kvalificerade för yrkeslivet och vuxenlivet.
Självkänslan är viktig! Barn ska ha utmaningar som de klarar av och vuxna ska inte säga att resultat är bra om de inte är det.Arbetsmarknaden för ungdomar har försämrats stadigt och Sverige är värst bland många jämförbara länder. Även vi måste svälja denna sanning!
Det finns vetenskaplig litteratur.
En sammanställning som innefattar 500 studier och tiotusentals ungdomar visar att det som betyder mest är metoder som hjälper lärare att själva utveckla sig som lärare gärna med hjälp av videoinspelningar från undervisningen. Metoder att få lugn och ro i klassrummet var också viktigt. Barnen störs ofta mer än läraren.
Väldigt liten betydelse hade storleken på klassen eller ökade resurser, vilket förvånade mig lite, trots att vi ju ser i statistiken att bra skolor också kan ha lägre kostnader.
En investering i barns väg in i vuxenlivet är otroligt viktigt och här känns det som om vi kan får en fantastisk utdelning på några års sikt, men då måste vi börja nu.
Jag är verkligen glad att jag bidrog till att vi fick denna föredragning om barns hälsa.Det känns som en riktig och viktig bekräftelse på att Folkpartiet liberalernas skolpolitik också kommer att bidra till en bättre hälsa för våra barn och ungdomar.
Men det är inte nog!
De barn jag också går och bekymrar mig för är de barn som blir utsatta för våld i sina egna familjer. Och de barn som kommunen tar om hand och lämnar till andra vuxna .
I den mån det finns en utvärdering är den inte hoppingivande.
Även här är skolan ett viktigt skyddsnät, där vi vuxna måste våga se vad som händer inom ganska många familjer. För barnen kan skolan vara en livlina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar